Dieter Missiaen, cirkusartist från belgiska kompaniet Krak, var som alla andra tvungen att hålla avstånd under covid-19-pandemin. Han saknade publikkontakten och beslöt sig för att ta ett element ur en befintlig show under armen och ge sig ut på stan. I början satt han ensam på bänken han burit med sig, men så småningom började folk slå sig ner i andra änden. En gemenskap uppstod och Dieter märkte att hans stilla närvaro fick folk att söka kontakt och ge av sig själva.

”Jag mötte så många människor som ville berätta sin historia. Det var vackert och sorgligt. Det blev uppenbart att vårt samhälle lider brist på några väldigt väsentliga saker: tid, uppmärksamhet och vänlighet.” – Dieter Missiaen.

Ur önskan att skapa kontakt växte en liten, interaktiv föreställning fram som involverar stadens invånare på olika sätt. Festivalen bjuder in tio vanliga göteborgare att bli bänkbärare. Efter ett kort möte med varandra och Dieter tilldelas de varsin bänk, och en halvtimme senare ger sig allihop ut i staden, ställer upp sin möbel och erbjuder förbipasserande att slå sig ner. Kanske för att prata lite, kanske för att bara vila. Bänkbäraren bjuder in sin tillfälliga bänkkamrat till en samling senare under dagen, ta med sig bänken och går vidare för att möta nya människor. Dagen avslutas med en gemensam sammankomst på en allmän plats. Alla hjälps åt att slå ihop bänkarna till ett bord och slår sig ner. Dieter och en violinist framför ett kort stycke och utropar en skål för livet och stunden de delar.

”Vår publik är oftast inte stor, men det spelar ingen roll. Min performance går ut på att hylla de små sakerna i livet. Skönheten ligger i det lilla.” – Dieter Missiaen.

Föreställningen vandrar runt i centrala delarna av Göteborg